lördag 20 februari 2021

Gustav var här


Det är INTE jag som satt på honom
benvärmare, det var inte jag som satt på
honom munskydd heller

Vasamonumentet
Den här kåken skulle TomtMargit sett!

Han verkar ha rest mycket och efterlämnat spår överallt, Gustav Vasa. Här i Dalarna har han lämnat ett mycket långt spår som resulterat i ett egendomligt naturreservat. Det är nio mil långt och några meter brett. Vasaloppsspåret. Men det är bara reservat under skidsäsong. 

Han var vid Vasamonumentet också, fast då var det ju inte monument. Där bodde TomtMargit med familj i en stuga och hon bryggde öl och och när Gustav kom sättande och behövde gömma sig för dansken så fick han krypa ner i källaren och TomtMargit ställde ölkaret över källarluckan. Vilken kvinna! Tänk att över huvud taget flytta det karet med öl i!

Han höll tal till morakarlar men dom var skeptiska och inte ville ut och kriga så Gustav drog iväg mot Norge. Men morakarlarna ångrade sig och satt iväg och hämtade tillbaka karl'n. Sen blev det brådis tillbaka och så var första Vasaloppet grundlagt.

Anders Zorn gjorde en staty till Gustavs ära och en yngling med riktigt snygga vader fick stå modell, den invigdes 1903 och mer än 10 000 personer var där Gustav Vasa hyllades, Anders Zorn hyllades och det var ingen hejd på firandet. Nu är det 500 år sedan Gustav var här och firandet har varit diskret. Mer ett konstaterande. 

Zornmuseet har en utställning "Bilden av en kung". Hemvärnet spelade en trudelutt vid kyrkan och vad övrigt är, är tystnad. Det kan bero naturligtvis på pandemin. 

Men Vasaloppet uppstod 1922 och nu har 1,5 miljon människor åkt. Trakten är vanligtvis fullt med skidåkare som vallar skidor, tar tempen på snön, vallar om och pratar teknik och taktik. 

Bland ortsborna är känslorna blandade, eftersom invånarantalet  tredubblas under vasaloppsveckan blir det trångt i butiker och smått om parkeringar. Många hyr ut rum till skidåkare och affärer och restauranger bygger mycket av sin ekonomi på vasaloppsveckorna. 

På hemvägen passerade jag den här skylten.
Den passerar de flesta vasalöpare också. 
Tveksamt om dom ser den.
I år blev det vasaåk istället för lopp, man har löst det med att ha något som liknar öppetspår tre veckor. Det blev mycket lugnare så och alla verkar nöjda.







torsdag 7 januari 2021

Snö

 Nu är det vinter med snö och några grader kallt, ganska trevligt. Vitt är ju fint och gråskalor.


Det är sådär julkortsvackert


Snö och rimfrost i skogen


Liten färgklick piggar ju ändå upp

 
Blev så inspirerad så jag letade på ett par pjäxor, återstår att se om jag hittar kompatibla skidor.
Skidspåren lär ska vara riktigt fina har jag hört.

torsdag 31 december 2020

och framtiden då?

 Efter denna intensiva höst med Mora sommardräkt blev det stiltje, postprojektkänslan slog till med full kraft och jag irrade omkring och kände mig vilsen. 

Slöjda måste man ju men vad? 
Skulle jag försöka göra något av näver? Näver har jag har gott om eller skulle jag göra halmoro, halm har jag också gott om? Inte såna där stora tjusiga halmkronor som  Lars Åke Backman Halmslöjd. Lite mindre som jag kan ha i fönstret. Eller skulle jag testa att göra krympburkar, äntligen? 
Ingen av tekniker kan jag ordentligt men jag vill pröva. 
Men jag har ju en massa ull som borde spinnas också.



Så var det ju julen som var i antågande men eftersom allt varit inställt så var väl den också inställd? Eller? Vi märkte verkligen inte mycket av den och den gången jag gav mig iväg för att handla mat skulle jag också handla blommor tänkte jag. De gamla har tagit slut i brist på sol och omvårdnad. Men det glömde jag naturligtvis när jag störtade genom butiken halv nio på kvällen. 
Det är obehagligt att gå och handla, jag känner mig ovälkommen och oönska.

Dock önskar jag alla ett nytt komplett år med alla våravslutningsfester grillpartyn midsommarfester kräftkalas och allt annat som inte blev av 2020. 

Ps, hur det gick med slöjdandet, jag spann jämtlandsull, det går bra att tänka när man spinner, då kom jag på att jag kanske skulle brodera bonader..äh det var inget. DS

fredag 11 december 2020

Mora sommardräkt del 10 Klar!

 Slutligen fick jag ihop det Det gröna livet i grön korndräll och den vita halvyllekjolen. Det var inte lätt. Ömsom var kjolen för vid och ömsom var den för snäv och livet satt inte riktigt bra och jag sprättade och sydde om gång på gång. Livet var för långt (?) så kjolen hängde ner på höfterna så det fick jag korta av och då måste jag ta loss banden och sy om dom.



Kjolen för för lång i förhållande till förklädet så jag fick kapa kjolen och flytta linningen.



Ibland var jag lite uppgiven men karantänen verkar bli lång så tid fanns det ju och material och jag hade absolut inget att skylla på. Bit ihop, ta ett stygn i taget.



Sjalen och förklädet var ju klara

 
 Och TADA!! så blev hela dräkten klar!
Nej, det är den inte, det fattas lite småfix som t ex hyska och hake som håller ihop kjolen och en hyska i livet, (den som saknas ligger nog i dammsugarpåsen). Men jag vill inte gå i affärer nu. Axelbanden måste jag nog också justera men det är lite svårt när man är ensam, maken är inte så bra på sånt där med nålar.

Nu kan det få bli midsommar när som helst!

Bara julen är över ska jag sätta upp en väv. Kanske en sjal, bara för att det är kul att väva eller plädarna som jag planerat i många år, eller kanske nåt annat. Jag har ju ganska mycket lingarn....


lördag 5 december 2020

Mora sommardräkt, del 9 Kjolen

 Det tar sig, kjolen har kommit tillbaka från plisseringen. Det är två kvinnor i Falun som samarbetar om folkdräkter mm Livtag heter filman. Det tog sin tid men nu är den här. Fyra våder 80 cm blev nästan ingenting när det blev plisserat men det är swing i den, går nog bra att dansa i. Om det skulle bli möjligt med såna nöjen i sommar. 

Jaha, då var det bara att sätta igång då, hur gör man? Sy ihop våderna sa grannen Greta som lämnade en beskrivning och ett sytt exempel.


Jag sydde på maskin och kollade på Gretas exempel. 
Sedan sydde jag tre parallella trådar rakt igenom alla veck och bestäm hur mycket det ska dras ihop. Det beror på midjemåttet. Fast det beror ju på, som vanligt. Förr i tiden hände det sig att kvinnor ändrade form, då som nu, blev gravida ibland och smala ibland därför hade man midjan högre upp. Då kan man uthärda en stadig middag undan att lida p g a en trång linning. 


Alla vecken ska fästas men inte alldeles tätt utan lite förskjutna, Gretas exempel får vägleda


Så lade jag på förklädet (magden) för att se hur det tog sig ut och det var väl fint, i den änden.


Men i andra änden  var det inte alls bra, Kjolen var för lång! Inte kunde jag fålla upp den för fållen var ju också plisserad. Jag hade inte tänkt på att mäta mot förklädet utan bara utnyttjat tygets hela längd. 
Fram med saxen.

Usch det var läskigt att klippa av alltihop och göra om från början igen, men jag hade ju tränat i alla fall. 

 

Nu ska det gröna livet och kjolen sättas ihop, jag har redan insett att det kommer att krångla för livet och kjolen har inte samma omkrets. Sprätta och sy om, igen. 
Suck.

onsdag 2 december 2020

Mora sommardräkt del åtta, Men gör det nu då!

 Det finns något som heter prokrastinering, det är det jag håller på med. Dvs skjuter upp, ska göra det sen. Kort sammanfattat jag gruvar mig för att sy livet som ska sys ihop med kjolen. Dock bättrade jag mig och satt verkligen igång.

Axelbanden är skarvade och det sitter ett band över skarven, det gör ofta det. Man skarvar och spar tyg och man dekorerar. Foder och yttertyg klippte jag samtidigt, sånär som på axelbanden.


Problemet med bystvecken fixade jag genom att dra i rejält med rynktråd och hålla in tyget på skrådden.


Sen var det väl bara att sy ihop då. trodde jag


Nej visst nej, det var ju banden också. Banden på ryggen kallas strålar och finns på väldigt många dräkter.


Att bandkanta runt med ett rakvävt band är en strid, Rynktråd hjälper igen.


Och så hela vägen runt, för hand. Det hade inte varit lättare med sämskskinn.


I böckerna berättas det om dräkterna och hur de förändrats men inte hur man har sytt.


Den bruna boken (Mora dräktbok, Moradräkten vid olika högtider) finns hos Mora Hemslöjdens Vänner, jag är med där så jag kan skicka den om nån vill ha, 100 kr+ porto.

söndag 29 november 2020

Mora sommardräkt del sju, Band

 Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade.

Det finns  intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet. 

Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka.

Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning, långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... man tröttnar, jag började väva in årtal, initialer mm.

Det här är bandet som sitter på mitt förkläde, jag har inte vävt det, det har kompissen Betty gjort. Betalningen var ett arbetsbyte. Jag tycker så mycket om det, det är milda färger och går lite i rostrött.



De här banden har jag inte heller vävt, de är traditionella moraband och det finns många mönster. Bottnen brukar vara vitt lin eller bomull, ett par gröna trådar i kanterna och kanske i mitten. Mönstertråden är rött ullgarn


Det hör är ett svart band med reflextråd som mönstertråd. Inslaget är svart lingarn. Det har jag satt på ärmarna på min vinterjacka.


Bara nästan sama mönster


Det här bandet är långt, det användes till att linda kring lindebarn ytters för att hålla ihop filten.


Ett band och dess mönster, mera finns på dotterns hemsida


Men här kommer värstingarna. Leksandsbanden! granna trådar och mycket komplicerade mönster. Det sägs att man inte bara vävde band, man diktade ett band!  Min mamma var mycket i Leksand som barn, hon berättade att hon sett kvinnor som satt vid den  öppna spisen och spann och drog fingret under järnkitteln. Kvinnan spann in sot i tråden. Att färga svart tråd var svårt och dyrt och tråden blev skör, men att spinna in sot funkade bra. 

Bandgrindar väldigt praktiskt, det gäller bara att hitta en fast punkt att knyta fast sig i.


Har du tråkigt under isolering så föreslår jag lite bandvävning.

 

lördag 28 november 2020

Mora sommardräkt del sex,

 Band

Livet på livkjolen brukar kantas med band eller sämskskinn. Jag hade inget sämskskinn så det var bara att väva då. Åtta meter ungefär. Det är ganska meditativt och ingen stor apparat. 

Det finns band att köpa på Hemslöjden i Mora men det var inte riktigt min gröna nyans, garn hade jag ju så jag vävde. Lingarn 16/2.


Och vävde 


och plötsligt var det klart.


Det blev lite mer än åtta meter, när jag ändå hade varpat liksom.


Så är tyget till kjolen vävt och lämnat till plissering, tyget till livet är klart och nu också bandet. Förklädet och sjalen vävde jag tidigare. Dags att börja sy livet. Såhär ska det bli så småningom.


Dvs såhär, 





onsdag 25 november 2020

Mora sommardräkt del fem

 Nu gäller det livet.

Vi var ju tre kvinnor som ville ha tyg till livet på Mora sommardräkt. Det är en livkjol, dvs det sitter ihop. Grön varp hade vi enats om men inslagen varierade, jag hade samma i inslag som i varpen, Agneta hade en lite annan grön nyans och Birgitta hade oblekt lingarn som hennes mamma spunnit, eller var det mormor? Lyxigt.

Lingarn 16/2 i både varp och inslag


Till slut blir det lite för trångt för att få igenom skytteln.

Birgittas tyg syns nästan inte men det finns där nederst, men vart tog den gröna varpen vägen?


Gör en provlapp säger dottern och innan jag satte saxen i mitt egenhändigt vävda tyg så ville jag verkligen sy en provlapp, dvs ett provplagg. Det fladdrar lite fånigt vid ärmhålet. Bystveck hade man inte på den typen av plagg, inte ens byst.  Det var bara i vägen när man jobbade. Men man kan dra i rynktrådar så formar sig tyget lite.


Sen är det bara att klippa då. Ganska nervöst var det ju.


Men kjoltyget då? Tyget som jag inte klarade av att plissera själv för mina artroshänder vad hände med det? Jo det visade sig att det finns en kvinna som äger en plisseringsmaskin och dit for jag med tyget. 
Hon hade köpt plisseringsmaskinen från stockholm!

Så nu var det bara att vänta, igen.

måndag 23 november 2020

Mora sommardräkt del fyra. Kjoltyget är räddat!



Det kvaddade tyget kom tillbaka och ansågs vara räddat, nåja, det var nästa bra men eftersom hela härlighet skulle plisseras så kanske kvarvarande veck skulle försvinna eller i alla fall inte synas så tydligt.
Jag fick veta att att den förmedlande firman de hade varit tillbaka till "proffspressaren" med tyget tre gånger innan dom vågade kolla med mig om det var ok. 

Undrar hur det såg ut innan 


Visst ser man att det är veck men det kanske försvinner bland de andra vecken. Förhoppningsvis.


Men sen ska det plisseras. dvs sy tråckeltråd trådrakt var tionde cm. Därefter syr man vecktråden var åttonde mm på alla fyra våderna. Och sen kan man kan man börja plissera med sprayflaska och strykjärn.

Fållen bygger på så det blir svårare och svårare. Underlaget är en björkbräda. Mina händer gav upp, jag kunde inte fortsätta

En gång i tiden fanns det firmor som proffs, tror jag. Nu är det bara skylten kvar. Hur ska man göra då?